randombabe ;*

Skriver det här sittande på bussen, så fort jag får tag på en dator med Internet ska jag stoppa ut det där.

Jag är utanför övik nu har har en massa timmar kvar. Känns drygt som fan, men jag måste bort.

Jag klarar inte av någon längre.

Men jag har lovat att berätta om att en av mina bästa kompisar har haft sex med min pojkvän, före vi blev tillsammans hoppas jag. Men i alla fall, det var valborg, jag & hon skulle sova hos grannen till min pojkvän, jag var full, hon var nykter. Min pojkvän ringde till henne och bad hon komma dit, han var full som fan då.

Hon drog dit, dom hade sex. Men efteråt ville min kompis bli tillsammans med han, men han ville inte vara med henne då. Då sa hon till alla att hon hade blivit gravid. Såklart.

Men i alla fall, den natten sov jag hemma hos hans granne, som heter Marcus.

Och nu är det så att jag är tillsammans med min pojkvän och hon med marcus, ironiskt va?

Ojaaaaa.

Men barnet då?

Jag hoppas som fan att hon hittade på det, eftersom hon gick på p-piller då. Så det vore väl lite konstigt att hon skulle bli gravid? Och hon har för vana att snacka en massa skit.

Men ingen vet säkert nu, hon rymde till gävle, liftade, och sen tog socialen henne. Så hur blev det med det där barnet? Ingen vet.

Men jag hoppas att det inte finns, finns det så vill jag bara dö. Min pojkvän, pappa till min bästa kompis barn?

Hur fan ska det bli då?

Jag hatar han. Han förstör mitt liv, sakta men säkert.

Han finns inte med i min framtid. Jag vet inte om jag kan leva utan honom, men jag kan definitivt inte leva med honom. Hur fan ska det går till?

Han är en alkolist. Det går inte en hel helg utan att han är full. Och på grund av det så har jag blivit en nykterist. Ja, men typ. Före jag träffade honom så drack jag ibland, när det var fest så var det fest lixom.

Men nu har jag tappat suget, jag måste ha koll. Råkoll på pojkvännen, jag måste veta allt.

Det är jobbigt, att jag inte kan lita på honom.

Men historien med Luder-lena visar ju att jag bara har rätt. Han går inte att lita på.

Jag borde göra slut med honom, det vet jag. Men han är ju underbar när han är nykter, så jävla underbar.

Då kan jag tänka mig typ gifta mig med honom.

Han har sagt det, att vi ska gifta oss.

JAA VET.

Det är en sån jävla stor grej.

Fast han har väl börjat tänka på sånt, giftermål. Han är ju endå 18 år gammal. Och jag är 16.

En rolig sak?

Vi fyller år på samma dag. Hur stor är oddsen? Men så är det i alla fall.

Men jaja, giftermål?, då skrattade jag bort allt, men endå.

Dela lägenhet, bo ihop?

Vi har inte ens sagt till varandra att vi älskar varandra. Han har sagt att han tycker om mig.

Jag har inte sagt nått till han.

Borde jag det?

Är det verkligen så viktigt?

Jag vet inte ens om jag tycker om han. Ibland, kanske. När han är nykter, och på bra humör. Annars är han bara jobbig. Jobbig som fan. Men jag vet endå inte om jag vill vara utan han, han är ju som söt.

Nu åker bussen genom värsta fina stället. Typ hav och sånt. Jag får ångest av det här.

Jag satt uppe värsta länge igår, och väntade på att pojkvännen skulle logga in på msn. Men aldrig, aldrig gjorde han det. Fast jag har ingen aning vad jag skulle ha sagt om han hade loggat in heller. Sånt är kasst.

Hela natten satt jag och tänkte, på om han låg och hade sex med någon brud.

-

Nu är jag framme och sitter just nu i en husvagn. Den är söt. Min pojkvän är sötare.

Ikväll/inatt/imorgon blir det att fara ut och spana/ragga/knulla killar.

Jag skiter i pojkvännen. Han är äcklig. Han har ju alltid luder-lena.
 
-