randombabe ;*

Skriver det här sittande på bussen, så fort jag får tag på en dator med Internet ska jag stoppa ut det där.

Jag är utanför övik nu har har en massa timmar kvar. Känns drygt som fan, men jag måste bort.

Jag klarar inte av någon längre.

Men jag har lovat att berätta om att en av mina bästa kompisar har haft sex med min pojkvän, före vi blev tillsammans hoppas jag. Men i alla fall, det var valborg, jag & hon skulle sova hos grannen till min pojkvän, jag var full, hon var nykter. Min pojkvän ringde till henne och bad hon komma dit, han var full som fan då.

Hon drog dit, dom hade sex. Men efteråt ville min kompis bli tillsammans med han, men han ville inte vara med henne då. Då sa hon till alla att hon hade blivit gravid. Såklart.

Men i alla fall, den natten sov jag hemma hos hans granne, som heter Marcus.

Och nu är det så att jag är tillsammans med min pojkvän och hon med marcus, ironiskt va?

Ojaaaaa.

Men barnet då?

Jag hoppas som fan att hon hittade på det, eftersom hon gick på p-piller då. Så det vore väl lite konstigt att hon skulle bli gravid? Och hon har för vana att snacka en massa skit.

Men ingen vet säkert nu, hon rymde till gävle, liftade, och sen tog socialen henne. Så hur blev det med det där barnet? Ingen vet.

Men jag hoppas att det inte finns, finns det så vill jag bara dö. Min pojkvän, pappa till min bästa kompis barn?

Hur fan ska det bli då?

Jag hatar han. Han förstör mitt liv, sakta men säkert.

Han finns inte med i min framtid. Jag vet inte om jag kan leva utan honom, men jag kan definitivt inte leva med honom. Hur fan ska det går till?

Han är en alkolist. Det går inte en hel helg utan att han är full. Och på grund av det så har jag blivit en nykterist. Ja, men typ. Före jag träffade honom så drack jag ibland, när det var fest så var det fest lixom.

Men nu har jag tappat suget, jag måste ha koll. Råkoll på pojkvännen, jag måste veta allt.

Det är jobbigt, att jag inte kan lita på honom.

Men historien med Luder-lena visar ju att jag bara har rätt. Han går inte att lita på.

Jag borde göra slut med honom, det vet jag. Men han är ju underbar när han är nykter, så jävla underbar.

Då kan jag tänka mig typ gifta mig med honom.

Han har sagt det, att vi ska gifta oss.

JAA VET.

Det är en sån jävla stor grej.

Fast han har väl börjat tänka på sånt, giftermål. Han är ju endå 18 år gammal. Och jag är 16.

En rolig sak?

Vi fyller år på samma dag. Hur stor är oddsen? Men så är det i alla fall.

Men jaja, giftermål?, då skrattade jag bort allt, men endå.

Dela lägenhet, bo ihop?

Vi har inte ens sagt till varandra att vi älskar varandra. Han har sagt att han tycker om mig.

Jag har inte sagt nått till han.

Borde jag det?

Är det verkligen så viktigt?

Jag vet inte ens om jag tycker om han. Ibland, kanske. När han är nykter, och på bra humör. Annars är han bara jobbig. Jobbig som fan. Men jag vet endå inte om jag vill vara utan han, han är ju som söt.

Nu åker bussen genom värsta fina stället. Typ hav och sånt. Jag får ångest av det här.

Jag satt uppe värsta länge igår, och väntade på att pojkvännen skulle logga in på msn. Men aldrig, aldrig gjorde han det. Fast jag har ingen aning vad jag skulle ha sagt om han hade loggat in heller. Sånt är kasst.

Hela natten satt jag och tänkte, på om han låg och hade sex med någon brud.

-

Nu är jag framme och sitter just nu i en husvagn. Den är söt. Min pojkvän är sötare.

Ikväll/inatt/imorgon blir det att fara ut och spana/ragga/knulla killar.

Jag skiter i pojkvännen. Han är äcklig. Han har ju alltid luder-lena.
 
-

okej, jag vet vad jag har skrvit. Men jag har inte varit otrogen mot min pojkvän. Jag har tänkt tanken, jag har varit så nära, men jag har alltid backat ur. Jag har velat göra det, helst när min pojkvän bor så jävla långt borta nu.
Men jag är en sån bra flickvän, så jävla bra flickvän. Alltid när vi bråkar är det jag som har gjort fel, ska v alltid jag, aldrig han.
Det är alltid jag som ska vara den som ska säga förlåt, även om det är han som har slagit till mig i fyllan.
Det händer endå ofta. För ofta. 

 Men det hnder endå mera ofta att han är på mina kompisar. Typ tafsar och sånt, på fyllan såklart.
Då drar jag, alltid.
Säger knappt hejdå.
Bara drar.
Och mina kompisar vill typ ha han, han är snygg, och han är 18 år gammal, så jag är så jävla populär när  man är röksugen.
Så dom är ju bara på.
Men efteråt är det jag som ska säga förlåt, för att jag bara drog.

Men som sagt, jag är en sån bra flickvän, jag ställer upp för han hela tiden, jag har inte berättat nått för hur han är i sängen, jag vågar knappt prata om han. Jag umgås med andra killar, men bara som kompisar, fastän killarna vill att det ska vara med. Flera har försökt, till exempel dragit in mig på en toa och försökt kyssa mig och sånt.
men eftersom jag är så jävla duktig så har jag alltid sagt/skrikit nej.
 


Nu när jag lix håller på att skriva ett jävligt långt inlägg kan jag berätta att min pojkvän inte klarar av ett nej. Jag får aldrig fara hem. Det kan bli ganska jobbigt för min föräldrar har alltid en tid som jag ska vara hemma, till exempel klockan 11.
Är jag inte hemma klockan 11, så får jag utegångsförbud i minst 3 dagar.
Och min pojkvän klarar inte av det, vissa dagar kan jag komma så jävla sent hem bara för att han inte lät mig fara iväg.
Jag kan stå och skrika på han, men han vägrar låta mig fara. Han är så stark också, det går inte att inte göra som han säger.
Det är extremt jobbigt när vi är hemma hos han, i hans säng. För vi är alltid hemma hos han, aldrig hos mig. Men iallafall, ifall jag inte vill ha sex, så spelar det ingen roll. För vill han ha sex, ska vi ha sex.

Precis så har vi gått omkring och sagt hela vintern

DEN HÄR SOMMAREN KOMMER ATT BLI BÄST!

Jag har haft sommarlov i en vecka, och än så länge så har den sugit som fan. Har jobbat, jobbat och jobbat.
Det är ju som så "bra" också, jag jobbar från 7.00 till 16.00, så all tid efteråt går ju såklart åt att sova ju.
Så den här sommaren har sugit balle än så länge, hoppas på bättre tiden snaart.

Men det är midsommar ikväll, fest överallt såklart. Men jag är fast är, som vanligt. Folk skriker på mig att jag ska fara dit, men jag måste vara här. Jag klarar inte av nå festande idag, eller på hela sommarn känns det som.